Camms Pumikennel

 

Jag, Camilla Carlsson, min sambo Andreas och våra 4 Pumisar bor i ett litet hus
i Tungelsta, några mil söder om Stockholm.

VÃ¥ra hundar är självklara familjemedlemmar och bästa vänner. 
Jag spenderar all min fritid med dem, och älskar att träna och tävla i olika grenar
som lydnad, agility och vallning.

Vi åker också ofta på utställningar, både i Sverige och i övriga Europa.

 


Jag blev intresserad av djur, hundar framförallt, i tidig ålder.

I familjen fanns det en schäfer, men jag såg ändå alltid till

att låna vänner och bekantas hundar på mina skollov.

 

Som 13-åring fick jag 1991 min första egna hund. Det blev en Pumi, "Kingh" - SUCH NUCH LP 1 LP 2, Bennaz Kingh Edh af Viken.

 

"Kinghen" blev min läromästare, och med honom fick jag många oförglömliga upplevelser. Han älskade att arbeta, och gjorde allt för att vara matte till lags. Vi tävlade i lydnad, agility, vallning, spår, sök samt utställning.

 

Tyvärr fick Kingh akut diskbråck vid 5 års ålder, och vår tävlingsbana var därmed slut. Jag fick ändå glädjen att ha kvar min Kingh med hjälp av simning och muskulära behandlingar tills han blev 14,5 år.

 


Grissla tävlar agility Grissla tävlar agility

 

 

Efter att ha jobbat i djuraffär och på Skansenakvariet började jag 2003 att arbeta proffessionellt med hundar.

Driver sedan 2005 det egna företaget Haninge Hundhälsa, där jag jobbar med simning, rehabilitering och friskvård för hundar. Ger även kurser i t ex hundmassage.

 


 


Pumi valpar, våran första kull. Pumi valpar, våran första kull.
Brasse vallar Brasse vallar

 

 

 

 

Jag valde Naturbruksgymnasiet med inriktning djurvård, och fortsatte utbilda mig till hundmassör och friskvårdskonsulent för hund. Blev fort engagerad i Haninge BK:s verksamhet, är utbildad SBKA-instruktör, och håller fortfarande kurser där i mån av tid.

 

 


 

Drömmen om en egen Pumi-uppfödning kom tidigt.


Efter att ha haft hanar som gått i avel, och varit insatt i Pumi-avel under många år, föddes min första valpkull, A-kullen den 25 september 2008. Äntligen gick min dröm i uppfyllelse.

 

Jag ville vänta med min första kull tills jag ansåg mig ha så mycket kunskap att jag kunde ta ansvar för mina beslut vad gäller avelsarbetet.

 

Som uppfödare har man, tycker jag, ett stort ansvar gentemot rasen och dess framtida fortlevnad och utveckling. Det är viktigt att också komma ihåg att man aldrig blir fullärd utan ser till att uppdatera sig med nya kunskaper och behålla ödmjukheten.